Norrländska Korrespondenten – 21 juni 1856, sida 2

af samma stam; då bedröfliga fejder före swagade wåra krafter och ökade wåra fir enders makt och öfwermod! Af dessa sorgliga warnande minnen återstår blott det ärofulla. De nord:ska kämparne hafwa profwat hwarandras krafter och lärt wärdera hwarandras mannamod. Yänskapens säkraste grundwal är högaktningen. Nu söker Dansken Swensken, Swens sken Norrmannen, ej med mordiska wapen i sina händer, ej med hatet i sitt bröst, men med fridens ftåunna, med förfonlig hetens ord, med brödrakärlekens uppriftighet. De ega blott ett hjerta, fom warmt klappar för hwarandras wäl, en arm, fom skall wärna deras frihet och sjelfständighet, ett sinne öppet för allt skönt allt ädelt; och i sin nåd skall Gud wälsigna deras trogna oupplösliga fostbrödralag Med detta glada hopp föreslår jag en skäl för den Skandinaviska ungdomens wälgång. Härefter begaf H. Mt:t sig till rikssalen, der största antalet af den studerande ungdomen befann sig, samt emottogs med sång och lifliga hurrarop; och täcktes H. M::t derstädes förnya skålarne, den första i följande ordalag: Jag kommer till eder att förnya de ffålar jag nyss föreslagit. Deras föremål äro mig få fåra, att jag med nöje dricker dem för andra gången. Jag uppmanar alla härwarande Swenskar och Nocrmän att mer mig tömma en skål för Dans marks Konung och för Danska folket. For nung Fredrik år ide blott den förfte, utan äfwen den bäste Dansken i sitt rike. Ingen kan bättre fänna hans kärlek för sitt folf ån jag, hang wän och trogne bundåförwandt Danska folket eger wår odelas de aktning. Man trodde att en långwar rig freds wälgerningar, en mångårig lugn och ostörd ställning hade insöft def onda och att def krafter domnat. Kom få fors men från föder och Dansken stod upp, fir na frejdade minnen wärdig, den hotande tiden wuxen. De stora uppoffringar fos sterlandet kräfde bar han med ådel bereds willighet, krigets mödor uthärdade han med tålamod; stridens faror trotsade han med hjeltemod. Seger, ära och samtidens beundran äro hans wälförtjenta belöning. Wi förena oss således att dricka en skål för Danmarks Konung och för Danmarkfs olf. Wid den andra behagade H. Mit yttra: Hwarje fann fosterlandswän stådar med glådje den Standinaviska ungdomen hår församlad i broderlig förening. Unge dom, framtid sammanblanda sig få ofta i wår tanka, ty te höra hwarandra till. Begge omstrålas i dag af broderlighetens uppgående sol. Den upplyser Skandinaviens urgamla fjell, dess mörka skogar, dess fara sjöar, def leende blomsterfält. Tmwe drägten har flytt, hatet förswunnit. Wåra skalder sjunga gemensamma lofsånger, wåra swärd frå redo till gemensamt för swar. Skandinaviens andeliga skatter strö sitt guld för gemensam upplysning och förädling. Hädanefter år krig Sfandinaviska bröder emellan omöjligt. (Hår ut brast ett allmänt jubel.) Detta orygge liga beslut ftår med outplånliga drag in—