Norrländska Korrespondenten – 21 juni 1856, sida 2

Ami Lg henne den, ty wi begge weta blott litet mera än djuret i skogen! — Ack! min förmåga att bedja — så ger Sibylla under tärar, — bar för lån: ge gått förlorad under flit och flåp för det dagliga brödet och mödor och plågor af alla flag: huru skulle jag wäl då funnat lärt barnet tala med Gud i ut tryck, fom jag ide sjelf förstär. Men det föll mig genast in wid de första or: den, huru det må hafwa tillgått. Du wet, att en förnäm fru har inrättat en stola, der barn af fattiga föräldrar, fom mäste arbeta hela dagen igenom för fitt bröd och ide funna hafwa tillsyn med de stackars fmå, blifwa sysselsatte, till dess föräldrarne om aftnarne hämta dem hem; der har wår lilla Martha lärt och behållit detta Fader wår, få att det nu blifwer en Guds wälsignelse för henne, för mig och för främlingen, men isynnerhet för dig, fom war på wäg att blifwa en förbrytare; lätom of derföre wid wärt enda barns säng förnya den ed, wi hafwa aflagt wid altaret: ant älska hwarandra i nöd och luft, och fåtom oss uppfostra wårt barn till Guds ära od mennistors glädje, om der än