Norrländska Korrespondenten – 26 april 1856, sida 2

ev framtid. Hwad begår ni? — ZJatet, Ers Erellens, — swarade ynglingen uppriktigt, — mitt arbete försörjer mig, och så länge Gud förlänar mig helsan få — ... Nog! afbröt Grefwen, — ni behöfwer dock förlagsfapital, hus och gård och mera sådant. Se hår min wån, för er mors och er egen skull, har ni en summa penningar, nog til det der. — Gud wälsigne er! oc gubben utsträckte sina derrande händer mot ynglingen, som blott bugade sig och stammade: — jag met mig ej förtjena. Yngling! to vade, gubben, öfwerwäldigad af fin fänsla; men hang gamla wana att beherrska sig, qwäfde dock hans tankars lust att utbryta i ord, och i stället sade han: Gud wälsigne er, min herre ... farwäl! — YÅnglingen gick högligen förundrad öfwer sitt mottagande; men ej glad öfwer den stora summan, han i en elegant portfölj erhållit; ty han war ide wan wid mycket penningar, och tanken att ej genom ars bete behöfwa förtjena dem. När han gått, bröto de länge gömda tårarne fram ur den sjukes ögon, han gret innerligt; den ena tåren jagade den andra på den förtorkade kinde, och ban