Pastor och Lånsman narwarande od upplöste sammankomsten efter uppläsnin af konventifelplakatet, då och folket mer. laglydigt än i Ljustorp, aflagsnade fig utan gensägelse. — Rörande sednaste baptist disputatio nen i Stockholm skrifwes följande i et hit ankommet bref: Kära ste Broder! Åter har det warit ett uppträde me Baptisterna i Bethlehemskyrkan. De red de sig nu lika klent som förra gången Herrar Elde, Möllerswärd och Wibers tuggade om detsamma, som de framställ de förra gången. De wederlades på nytt De öfwerbewisades, isynnerhet af kyrko herden Lundbergsson, huru illa och för wändt de anwände Guds ord. Den förs samlade menigheten började gifwa sitt bis fall ät Lundbergsson ljudeligen tillkänna, men bragtes dock till tystnad af den som förde ordet. Ogillanden af Baptisternas anförande förmärktes äfwen; men nedtys stades snart. Men då Viberg ibland an: nat yttrade: Att han anfåg de flesta aj statsfyrkans prester för vomwända, då utbröt en storm af ogillande, som icke funde hämmas, och fom gjorde slut på all dikussion. Så gick Tit:s, min oc) mångas önskan i fullbordan, att Tit. R. blef Erkebiskop. Att mannen är duglig för den platsen bewises bland annat deraf, att antagoni fterne skrika; ty wore han en odoga, fom ingenting kunde göra eller uträtta — nog skulle de då tiga; ty de hade ingenting att frugta från det hållet. Han fommer nog att hålla wederbörande warma. Hwad tycks att S:m blifwit Redaktör en Gef för Aftonbladet? Månne någon bättre anda nu fon komma i det blabet? Dubio! Jag tror ide att Han är nå gon wän af statskyrkan. Och huru skall Han då funna wara någon preftwån?