Norrländska Korrespondenten – 19 april 1856, sida 3

war simpel sömmerska. Hwad markis de Salornap beträffar, få nöjde han fig med att wid underrättelsen om kejsarens fall ombyta plym i fin hatt och afmafs tade oförskräckt Bourbonernas äterkomst. Han bibdehölls wid fina wärdigbeter. Då allt war förbi för Navoleon, blef Jacques, fom tillhörde Loire-arm en, af skedad, litsom många andra. Han återse kom till sia brorsdotter, med fist hederskors, som uigjorde hela hans förmögenbet. Johanna war icke tydlig då: hon hade icke tillräcktigt arbete; hon förstod likwäl att dölja sitt lidande för fin farbror och emottog honom med leendet på läpparna, t tänkande inom fig, ett det fule gå för fig med att sitta uppe längre på nätterna, sör att föda sin gode gamle wån, ty hon war nu mera än näågonsin ohägad att wända fig til marfifen. Jcke nog med att dan ingenting swarat, södan de semidat fina namn, men en dag förde yändelsen Johanna till fru de Salornay, fom hade bestsällt några broderier. Mar fifen war hos sin hustru. Denna, då hon beställde andra arbeten, frågade ywad hon hette. Den unga flifan twefade i borjan; derpå swarade Hon, i det