Norrländska Korrespondenten – 19 april 1856, sida 3

a guldmassa af 5,000 francs wärde ar för många en märkwårdighet. Fruns ror, en stor tin duftriidfare hade mnat henne den på några dagar. Hwar ch en betraktar den noga och wäger I ine ; en medaljen, fom går från den ena tull en andra, ånda till dess att A örja gå omkring. Just fom man är om bäst sysselsatt med thdrickningen, rågar wärdinnan, hos hwem medaljen tadnat; man frågar hwarannan, man er — men får ide reda på den. Detta oäcker först förwåning sedan harm. Frun ade hos sig twå eller tre personer, som on föga kånde, fom af hennes bror blifi vit bjudna för att för henne blifwa pre enterade, men fom broderns oförutsedda jeljwa. Nu syntes henne bäst att gif:va nedaljens förswinnande en skämtsam an. tryfning och genom förställning soka åter vinna det dyrbara föremålet med den ejserliaa bilden. Wålan! — fade slugt wärdinnan — medaljen torde ha halkat i någons ficka . må hwar och en wända ut sin .. nin dotter (ett åtta års barn) skall först jöra det och jag sedan; mina damer och jerrar! wi äro alla för hederligt folk för ut ide erkänna ett ögonblicks tanffyridd: yet och sedan hjertligt le deråt! En herre framträder och säger: för min del förklarar jag, att jag ide män der ut min sicka och ide låter visitera mig. Ällmän uppståndelse! Denne herre, en okänd med allwarsam uppsyn och orden på bröstet war en af de perfoner, fom på den. frånwarande brodrens answar fått inträde ihuset. En wån i huset närmar sig honom, för honom bort till ett fönster och Der honom förklara fig. Innan fort uppfommer mellan dem en liflig ordwerling. Rej, min herre! — fade den fråm mande mannen med mycken hetta — ins gen skall bära hand på mig! Strart wäckas de swåraste misstankar mot denna person fom få ifrigt protestarade mot den i skämtande ton föreslagna åtgärden. OM fom man tyckte fig när få att han smänmgom närmade sig dörten, bildade sig en grupp för att, om så behöfdes för honom stänga wägen En stark gäsning i sinnena uppkommer ock wärtinnan räkar i förtwiflan; flere Her: rar synes beslutna att spela den ofänd ett elakt spratt. De häftigaste tala ov att skicka efter qwarterets polisfonumisfa rie. Under denna allmänna uppståndelse stred den granntyckte eller försigtige man; nen mycket häftigt med dem, som, för att ide drifwa saken till det yttersta, sokt öfwertyga honom, att åtgärden upphörd att wara anftötlig, så fort den blef all mån. Men plötsligen utropar mårbinnan: gamla swärmor, fom hela tiden suttit o rörlig på en stol i ett Hörn: Medaljen medaljen! i ; Alla wända fig om och få werfligen f det dyrbara föremålet, fom den lilla ätt: ärs flickan nyss hade mottagit af fin far mor och nu gladt swängde i luften.