Norrländska Korrespondenten – 19 april 1856, sida 3

Han, i sin barnsliga glädje, blef icke warse fin brorsdotters. af eftertantan alstrade sorgsenhet. Ändtligen tog han Jobannas arm och gick till Salornays hotel. — — Herr markisen är på landet, fade portwaktaren. — Nå, sade den stackars Jacques, då är det uppskjutet till en annan gång; men se här wära namn och wär adress. — Det är godt, det skall skickas till honom. — Hör, fade den gamle soldaten till fin brordotter, ifall jag ide mer skulle finnas, fom ihäg att du bar en beffyds bare, fom ide fan öfwergifwa dig. Han är gift; ingen twifwel att han ju anförs tror dig åt. fin hustru. Den unga flickan fwarade ingenting; men utan att sjelf funna förklara fig orsafen, gladde hon fig åt markisens från. waro. ö i Jacques mäste snart åter marschera oc hang brorsdotter blef äter ensam. Har war länge fränwararde, ty fransta ar mäens olydor började, och, fom wi förn sagt, war Jacques ännu soldat 1814 och Johanna, då tjugutre år gammal