Norrländska Korrespondenten – 9 april 1856, sida 2

ban tilltalte dig blott med de artigaste fransyska fraser? — Att han kallade mig madam, det kan jageförlåta, emedan jag fått heta så ofta på Hötorget; men si, att kalla mig fharmangt, det war fasligt. År jag lik en fo, jag? — Hur fan du komma på en sädan ide? — Liksom jag ide wisste att det är ett konamn, hemma ha wi en fo, fom beter få! — J bang mun hade det fransyska ordet sin rätta betydelse, behaglig. — Ja, du håller med din man, du! — jade Greta trumpen. Dylika uppträden förnyades hwarje dag, Maria hade stort tålamod, grefwen låtsade ide märka Gretas ständiga migtag, och war alltid wänlig mot henne, de korta stunder han säg henne; men hon sjelf blef allt missnöjdare och oroc ligare, Genast på morgonen började hennes wända, då kammarjungfran, åt Hwitfen