Norrländska Korrespondenten – 9 april 1856, sida 2

det. J brist af ord uttalte grefwen sin tillgifwenhet för sin hustrus syster med wänliga blickar, slängkyssar och allehanda uttrycksfulla äåtbörder; Greta dlef alldeles förtjust i honom, men gjorde det ena tokiga efter det andra. Hon åt medknif, spilde vi fig, tog mjukt bröd oc strök upp säsen på tallriken och åt upp det, slog omkull glas, blef upphettad af winet, och knäppte hastigt upp sin klädning i ryggen, för att andas fritt. AH, vous etes charmante, madame! utropade grefwen. Då twärtostnade Greta och säg pädem begge med en besynnerlig blick, och satt sedan orörlig, såsom en waxfigur. När grefwen på eftermiddagen lemnas de fyftrarne enfamma, började Maria att wänligt förebrå Greta heanes tofe rier, men Greta blef otålig och fade: — HOwad är det du talar om fint fått och uppförande; din man är ju en ge. men menniska, han war owettig på mig, som en äkare! — Jag förstär dig icke, söta Greta,