Norrländska Korrespondenten – 5 april 1856, sida 3

twå tält uppslagna. Några minnter ef ter fl. 10 såg man general Bernard med några stabsofficerare rida utför den trånga dalen mellan de twå kullar, der Tschernajaslaget hade stätt, bort till andra stranden. Ett halft dussin engelska officerare, lika mänga fransmän och ett större antal sardinier redo öfwer bron, hwarpå mellan dem oh de ryska office rarne ett slags fraternisering egde rum, d. w s. man werlade artighetsbetygelser och rådbråkade litet tyska och franska; doc tycktes man å begge sidor wara förlägen dom samtalsämne. Ett naturligt sådant war hästkunskapen; ryssarne beundrade ide litet några af wåra stiridshåstar och woro förmodligen förwmånade öfwer deras goda utseende. Hos de wåra wäckte åter ossackerna med fina skinnmössor den me sta uppmårfsamheten; de förbundnes vjiicerare ställde fig omkring dem, besågo de ras håstar och wapen och inläto fig med dem i ett samtal, som till största delen fördes på teckenspräket. Kossackerna funno nöje i att odla be kantskapen med fina nya wänner och hade uppenbart praktiska ändamål i sigte. Det första jag såg war att en korpral föreslog en sardinsk officer en liten byte3r handel. Den sednare hade en förswarlig god ridpiska, för hwilken den sluge ftepp: boen sökte påtruga honom ett ruffigt vi nowerktyg, hwarifrän hang ponny säkert med nöje sett sig befriad. Sardiniern wille befinna fig, men fossacken war enwis och bytet git för fig. Piskbytet blef nu snart allmänt oh mången officer gaf gerna ett fint ridspö för en kossackpiska, blott för att hemföra ett minne af wavenstilleståndets första dag. DÅ man mäns tade utställande af skildwakter och förbud mot närmare beröring med hwarandra på andra sidan om Traktirbron, få fofte hwarje närvarande att begagna ögon: blicket til famfpråf med de ryska officerarne. — Men då det led längre from på morgonen och solen framträdde klar och warm, blef den torra, med gräs och buskar bewärta Tschernaslätten alt för in bjudande och officerarne lunde ide längre motstå frestelsen till en längre ridt. Foost har det of öfwer en liten ström eler graf och längs efter en stepp, fom ledde till en slags minneswård; en fyrkantig piede. stal af ohuggen sten med en liten stod derofwonpå, hwars ändamål och ursprung ryssarne icke kunde förklara; sedan for man uppför en höjd, der marken war något sandigare än på det förbundna lägrets sid.. Småningom kommo nva ryttare efter, deribland en fransk gencral med fin stab och flere franska husarofsicerare. En del galopperade nåra ända til det ryska batterit n:o 49 och räckte förtroligt en liten cigarr med skildwakterna, tills en rysk officer närmade fig dem ocb på franska mycket höfligt gaf herrarne tillkänna, att han hade befallning att be dem återwända, hwilket de och straxt gjorde. Längre till wenster War en talrik rote tarhop, på hwilken följde många zuaver, bersaglieri, oh andra infanterister, tills man hade framträngt i närbeten af de ryska wakterna i sydost om Jnkerman, och