Norrländska Korrespondenten – 29 mars 1856, sida 3

Rör att nypnå eessa mål fall man anwända Europas ctjarenhet och anda. I Slutet lyder: i I in befa ir ing och min är unn for tvifåt, skall så mät i hufwudsstaten, i mitt rife fungöra den. . ju wi och wirtaga ella nö. bina atgarter för art de hår gifna befalläf gat må vå det pun uftligafte werfftållag. fl AÄArfwer Dtct war en man, fom i hela nejden, der han bodde, mar slånd få som en jynsnerligen flitig, redbar oh vr duingsfuli menniska. Hans hus mer alltid pu:jadt och tefta hans små åkrar woro alltid wal po sida och i rättan tid bet ådde, hang håstar och för, churu få, vera rod all id mid godt hull och få vänliga att når de fågv fin h-iöobonde, kommo de löpande not honom med ata tecker till alto : bans Orforta cch wanner funnmo honom når NN be gioede ett besöf i i Ny allt id lifa å å. be war en höga fat mtd denne man. Ehurat DAN il sin lil: Jbrendcrade 4 ård t icke hade mer ån en enta arbetare, utan skötte åhfng med vana hänsiel, bare ban dock alcelg erät:em, sontes atorig förlåorn om nångea timmar eller da :gac. AllUD hade ban frid än gröda inbergad, först för afer plöjd, föafk fin säd ulkrösead och detta faran bara åkrar gåfwo jen:förecljscemis wida störle skördar ån hans nmers. Meänga kunre icke alls be inledningen bårtell, oc många ite billace fa att han besatt en hen. lig jonst, aware all ting luskares honom få WAR fo ce sade sig fdiva bude bafwa mer arbetsfolf och sficc Utscendet bafwa fom an han, utan att de deck sunre methinna detjamma. Wäl; lti tenna mans buå war syubar men Per rJojoes dock ingen städes nägot öfwersid. Dan gjerde aldrig nägra dra: skande ietert derfone aiå gå han of måns gell så om snål. M ten heli annat fid Nan efara, ifall man fv; önare till dre wålsigmltr som i tys:het böjde s öfwer honom I de fattigas ivjor. Der war ban känd, hstnd vi I högfta måtto wärderad. Han tät aldiig, ja widt dt: mar nm ssligt, någon gå chalpen ijrär 3. Men han 6cjorde alltid, hwarje gång ban hjälpte en nödlidante, ett uttrvallgt wulfor jer hjelel Pet alldeles icke fick omtalas för någon före hans död. Denne man here iwenne bar laorn sen ech en dettex. Dessa blefwo en dag oc motat inkallare till sin fur. DÅ be infomm o i rummei från sitt arbete, funno de honom sittande i en karmfti, med ett så lilbleft och förstördt ulseende, att be knappt af försfrädslje kunde få from siågan huru det stod till med bonom. Han hade fått ett anfall of slag ed) war sonbart nåra sitt slut. Barnen fastade sig på knå framför larmsstelen och ulbötufto i gråt. Med afbrutna menm gar talade