Norrländska Korrespondenten – 29 mars 1856, sida 3

Kammarfeuns rysligt sargade uf! Man 7:åc UR äfwen i Slo::e frun, då ca bcfalludenämma ur popen ropade balt! dä An brafzfall man a från 0 fila afru Åiåföri innan: uppe tata dr henac: VSr ni — 2 Sl väl: Ä A v ni ad dö; men al vr dö tän, i, under e Niodig fom den unga qvinnan war, steg bön sram til mannen, bwars ansigte ännu bar spår efter nagra balfutplänade båttre känslor, och tilltalade bonom: Ri år hufwudmannen för denna wadra ffa va, fom föraftar menskliga lagen och lefwer säsom fria naturbarn, ide sann:? nå, waren wälfomna; :ädda mig, rädda mig! fortfor hon, i det bon gred i bans arm, rosem en afta ridtare undan det uslaste tyranni fom någon mennisa ute stätt — wet da att jag med wåld blifvit pålwingad en man, fom enda lefwer för sina statter, som endast tänker på dem oc hwars elakhet ger mig tusende dödar. Befria mig från nun tyrann, och lät mig följa dig; du är ung, frön; allt bwad som i detta flott finnes, är ditt om du gör mig lycklig genom befrielse undan min tyranut