Norrländska Korrespondenten – 19 mars 1856, sida 2

gossen blifwit nedsänkt, för att upphemta honom ur sjön, hwilket äfden samma dag efter slutad ransalning, werkställdes. dock utan att gossens döda kropp kunde anträffas, och befanns djupet i den uppe huggna wafen wara 15 alnar, Sfråddar ren Thuresson, Pettersson oc hans hur stru, hwilken äfwen fängslades, såsom delaktig i mordet, affördes nu till Eskilstuna fängelse. Eftersöfandet of den möre dade gossen fortsattes följande dagen, då det lyckades att få upp honom, och Der fanns då, efter Petterssons bekännelse, en stor sten inlagd ihans rodffört. — Från Jönköping berättas i Jönkö pings Tidning för den 1 Mars: VI hafwa, thywärr! att omnämna en sotgiig tilldragelje, fom härstädes nylis gen inträffat till följd af den farliga hunds sjukdomen Rabies Ganina. Den 7 Jae nuari detta år blef ertra poliskonstapeln Sandström på torget hår i staden biten utaf en af nämnde sjukdom angripen hund, fom få wåldsamt hängde sig fast wid farlens hand, att han genom andras biträde måste befria sig ifrån Djuret: Ges nast begaf han fig till läfare, fom brånde fåret, och trodde fig ändiligen säker för widare olyckligare följder, till def han sistl. Tisdag anfslls of det förfärligaste wan snune, yttradt uti wåldsamt raseri, förställda anletsdrag m. m. Sedan han blifwit till lazarettet afförd, fortfor rajes riet med oförminskad häftighet til def han på morgonen filtl. gårdag under rysliga plågor afled. Samma hund fom bitit denne man, lärer, innan han dodades, äfwen ha bitit twenne andra personer, of hwilka den ene säges nu ligga siut i Norrföping ett par luftiga åpveniyr: En person, fom för säkerhetens eller rättare ofäferbetend stull förfett fig med en dubbelpuffert, den han stoppat i enar sidofickorna på ytterrocken, stulle ur fans ma ficka upptaga något, då han wid ine s gången till fickan träffade på en fråm mande hand; han fattade hastigt den objudne beföfaren om handlofwen oc) upps fog med andra handen sitt wapen samt 3 höfligt om den nysikne wille göra Å j — Från Hedemora marknad omtalas bekantskap med detsamma, så stode det nu till tjenst; men den tilltalade bad då ödmjufast om ursäft för det han i tränge seln miptagit lig om fin egen ficka och den andres. — Det andra äfwentyret bestod deri att twenne perfoner blefvo owånnec af den mindre wanliga anled ningen, att den ene wille bjuda den anse dre på förfriskning. Man började med gräl och slutade med flagåmål tror man måhänd bal — nej, en formlig öfwerens. kommelse att morgonen derpå mötas å utsätt ort och stalle — på knytnäfwar. Den utmanade infann sig ock werkligen åtföljd af icke allenast sekundant, utan oc af fyra musikanter, hwadan det tyckes fom han riftigt ämnat Hå fin motståndare efter noter; men denne uteblef, och påträffades slulligen i sitt logis ännu