Norrländska Korrespondenten – 19 mars 1856, sida 2

tulera? — frågade hans wärd då han lef ur wagnen. Professorn skakade på hufwudet. — Wisst inte, — sade han bögtidligt, — ordning är den första af husliga dygder, och det är den som fattas Marie. — Hwad år det nu igen? Hur wet du det då? — Jo, hon har fästqat sitt flädningss lif med nålar, min bror, endast med när lar, fastän hon haft en Het dag att laga den på. Af en försynens skickelse fom jag att se det. Guds finger, min bror. — Guds finger! Hwad har Guds singer att skaffa med en flickas klädningslif? Du är galen bror och finner wisst aldrig någon hustru, om du fäster dig wid dylika smäsaker. — Småsaker! Ja, det är just smäsaker jag fäster mig wid, — swarade friaren förbittrad, i det han slog igen dörren efter sig. Der stod nu åter wär professor i sin boning, makalös fom han le mnade den