Norrländska Korrespondenten – 15 mars 1856, sida 3

Trader kungen fram ur ringen Mot fin kärleks föremål. Ebba, dina blidar glänsa Likjom stjernskott — men fredensa Sjelf den gyllne bägaren. Följ mig fen bland trädens skugga Medan qwällens perlor dugga Öfwer blomsterfälten ån. Dröj hos mig! J dessa lunder Låt de wingade sekunder Fly med aftonrodnans brand. Ser du, ser du, ljufwa tärna, Huru Fröjas guda-stjerna Zänds wid molnets gyllne rand. Sätt dig här i skygd af häcken. Ser du, hur romantiskt bäcken Sina silfwerperlor strör! Mellan blomstertufwor ilar Han fin bana, ills han hwilar Uti Målarns famn och — dör. Wore få mitt öde skrifwet, Jinge stilla genom lifwet Jag med dig bland blommor gå! Stormar ekens krona lugga Medan djupt i dalens skugga Fredens hwita liljox stå. Men förgåfwes! Ej som bädken, Sorlande wid blomsterhäcken QBafafungens bana far. Floden lifnar hon, fom bryter Dånande sig fram och flyter Oftaft skummig, sällan Har. Dock få länge dina strålar Mot mig le — elyfifft målar Hoppet allt i guld och grönt. Orons alla andar wika Wid din barm, den liljerika, Blommar än mitt Eden skönt. Min du blir. Så är min wilja Jngen skall of båda skilja, Ej en gång min moders bud. Ej hon fordre denna lydnad, Ty med diademets prydnad Smyckar jag ändå min brud. Ofta, wandrande bland ljungen, Öfwer heden, Swea-kungen Känner törnet i sin fot. På hans steg försätet lurar, 2 kl?ss sscccTcza! ve ————————nf4p— — ———YlL—e—e s.. 0 —— — — —— —ö