Norrländska Korrespondenten – 12 mars 1856, sida 3

få wet jag att hon rätt gerna will gif ta fig. — Mm wän, en liten egenhet kan wäl barnet få haj — smålog modren ursäktande. — Barnet! ett wackert barn på 28 år; men hur det nu är, sä går hon miste om partiet, om hon icke will lägga hand på fina galenskaper; de äro i alla fall bara spegelfäkterier; och det är ett parti fom är godt; en ansedd karl med förmögenhet. Hon får lefwa i Stockholm, lefwa briljant, och allt det der smakar nog nådig fröken. Ja, ja, wi få wäl se, — nickade presidentskan leende, med en blid vå fin: dotter. Professorn manade nu på afresan och funderade både hit och dit på saken, det mill säga på paritier, fom hans wän förordat hos den rika frun. — Jag hoppas att professorn icke glöm: mer bort oss, — sade hon artigt; — utan kommer hit och pratar bort en stund ibland med mig och min dotter.