Norrländska Korrespondenten – 12 mars 1856, sida 3

sinesser — inrymt ät honom en plato i litt minnes pantheon; måste likwal war je redlig wän aj fåderneslandet alltid bed ja Gud bewara oss ifrån hwarje ny upp. laga af den 12 Curl på den swenska kungathronen. Det skulle då wara för loradt. Såsom ett bewis på hwilket djupt intryck kung Carl gjort på den swenska allmogen, anföres I De la Gardieska ar kivet, femtonde delen, följande: 0 Ty utanför Skåne, berättas de en bonde, med fullt förtroende till upp. giftenå anning, war en ö, fom hette Hven, och på den ön war en stor skog, och i den skogen en nu först upptäckt grotta. J den grottan fatt en stor man med ett stort slagswård wid sidan, stora elgbudshandskar, ja till punkt och pricka så, som der stär i Sinclairs wisa om Carl den 12:38 flådsel. SÅ mycket min dre kunde twifwel derom uppstå, som man tydligt sett, då han en fång ömsade strumpor, att han hade ser tår på ena foten, det hela werlden wisste att blott Carl den 12:te haft. Man behäfde säledes icke frufta. När nöden blef fom störst, stulle han åter träda i spetsen för fwen ftarne; ty Gud hade underbarligen fördoldt honom der, då man tog en fallen officer och ber grafde honom såsom den fallne fungen. Han hade ide äldrats i annat än art vet lilla hår, fom war mvar, bliiwit grått, oc i bibeln kunde man wäl läsa om äldre män.. Efter nåra halfrannat århundrade hor tar oss nu, kanske allwarligare ån någonfin, en luttig strid med Ryssland för förs swaret af wår sieljständighet. Wi tro att ett wärdigt monument, i detta ögons blick rest till den 12 Caris minne, skulle göra på fosterlandskånslan ett djupt och lefwande intryck. Säsom symbol af swensk ridderlighet, tapperhet och beslutsamhet att till sista man steida för faderncjorden, fan wär tid icke ur grifterna uppkalla ett till swenska hjertan mera talande minne. Men skall monumentet resas, bör det få sin plats på swensk, icke på norsk botten, bland det folk, hwars ättefäder omgåfwo honom med trohet och kärlek, icke bland det, hwars ättefäder woro hans fiender. Det är till oss han skall tala, ide till norr männen. Huru mycket Nortige är förenadt under samma krona med Swerige, är det dock icke förenadt med oss. Att uppresa ett monument mid Fred rikshall har för efrigt en gång förut blijwit den swenska armeen. föreflaget, ans tingen det war 1814 eller ett fednare år, då armsen hade ett öfningsläger i grannskapet af Christiania, för hwilket ändamål åäfwenledes 4 dagars fontant aftöning, såwäl för befäl fom trupp, innehölls af kommissariatet. Men hwarför förföll far fen då, om ide derföre att den för plats sens skull, war impopulär i Norrige och, af samma IL fafnade sympathier inom Swerige. Wi weta ingenting, fom fun: nat förändra förhållanderna. Att utbyta den enkla sten, som nu ut: märfer kung Carls dödrsftålle, emot ett präktigare monument saknar äfwen allt stål. Denna enlla sten, hwarwid under