Norrländska Korrespondenten – 12 mars 1856, sida 2

a både stola och jjälawärd, Ingenting Glife wit företaget, fom enligt Swerges gåls lande lag, i någon mån funde röra Stockholms stads konsistorium mare fig i af seende på de i skolan inskrifne barn eller i förfamlingen upptagne äldre personer, ehuruwål det icke nekas, att under skoltimmarne en eller annan familjefader, tills hörande den evangeliff-lutbherffa läran, och om hwars både namn och boftad Stodholms stads konsistocium ickr lärer wara i ofunnighet, stickar fina barn till fatholska församlingens skola, dock ide för att derstädes få egentlig uppfostran eller nå gon religiös underwisning, utan för att — emot betalning — fåra fia främmande språk, musif och handarbeten, hwaröfwer jwensk lag aldrig tillerkänt Stockholms stads konsistorium något uteslutande privilegium. J afscende åter på de äldre personer fom skulle hafwa öfwergått till den karholska läran, få anmärker he B. der besonnerliga att angifwaren ide uppgifwer hwarken namn eller bostad, och hr B. wägrar att uppgifwa huru wida ett dylift förhällande werkligen fins ned till, liijom ban i ett annat wägrar efterkomma konsistorii degäran om utlemnandet af beftyrft afskrift af katholska församlingens dopbok jemte inflyttningslängder på de sistl. 10 åren. Slutligen yttras: Jag blott tillagger att, i fall några äldteg personer werkligen, såsom konsistorium utan grund förmodar, skulle ha anförtrott mig hwad konsistorium ans fer för ett brott, fom enligt def begrepp, blott fan försonas med sköfling och landsförwisning, och jag skulle i detta hånfe ende glömma mig ånda derhån, att lemna de genom. öfrwerstäthållarcembetet på fonsistorii begåran af mig äskade meddelanden, få skulle jag genom dylika meds delanden göra mig förfallen, enligt 2 8. 7 kap. kyrfolagen, till lifwets förlust! och sjelfwa konsistorii ledamöter ffulle tiflåf wentyrs, såsom de der flå på lur, med sitt eget hufwud få gåldaden dyrköpta glärjen, att genom drlifa medel få medwerfa till swenska medborgares landsförs wisring för deras rteligiöosa öfwertygelse; — enär den ifrågawarande 8. ute tryckigen säger: en sådan Lurant fal äfwensom presten straffas till lifvet. J sammanhang härmed har hr B. hos äfwerstäthållaren förnpat en framställd llagan deröfwer, att han wid utfärdande af lysning samt wid förrättande af wig: fel till s. t. blandade äktenskap ofta fom mer i folifion med luthersta presterskapet i det att hr B. ån skulle twingas att utfärda lysning, ån förnelas rättighet dertill, äfwensom lutherska presterskapet ån skulle yrkas att wigseln borde först ega rum enligt lutherska och först sedermera efter fatholsta ritualen, än ett motsatt handlingssätt iakttagas. aAa 2D — 2 23Bm;h