allmoge från Finland, hwilken under sistl. Ärs winter uti stora karavaner ankom bit till orten, har ide swärt att igenfånna densamma på de föiljaftigheter den företer: från den swenska. Utom den or lika ansigtsbildningen hos den fwenffa be. folfningen och den werfliga finnen, bhwilTen räknas till den mongoliska racen, har en del af allmogen från Finland mer eller imdre brunfärgad hy, som torde härrös va af wistandet i röfuppfyllda rior och badstugor uti hwilka sednare de taga ett slags ångdad. Sistnämnde allmoge igen kännes ock lätt på dess tarfliga klädedrägt, merendels af grått wadmal, och färdeles utmärkande äro byrorna. Detta ofre del baktill stundom är mycket wid och nära till snitten beskrifwer en cirkel, hwilket Hår desplagg omgjordas af det oskiljaktiga lif bältet, med tillhörande knif och slida. Den swensk. finska dialekten är för mål fånd att behöfwa någon förklaring. Aj wen allmogens medhafde hästar skilja fig från wåra, ty de äro mindre och Af Ane nan race än dessa men lifliga och dug tiga springare. Derad feltyg äro mycket enfla, bestäende af lofar och rank, hwilka begagnas allmänt i Ryssland, men här såsom owanliga wäcka uppseende. De hitkomne finnarne, 17 till antalet, medförde ide alls några waror. De be rättade att allmogen wid kustlandet i Finland för närwarande icke har att af låta några viktualiwaror emedan ide obe tydliga partier anwändas för truppernas behof och hålles högt i pris i den mån pappersmyntet nedgått i wärde. Enligt deras uppgift war Qwarken mycket ofår fer, och emedan wi under fednaft förflutna dagar haft owanligt warmt i förhållande till årstiden, ända tid 6 a 7 gra der, äfwensom blåst med sydliga och weftliga windar, befarade de att Qwarken möjligen till någon del rifwits upp, hvarigenom åtminstone betänkliga swärigheter kunde uppstå för återfärden, fom de derföre företogo efter några få timmars wmistande i staden, medförande 20 lass bom ull; det är således troligt att, om ej Ny keld inträffar, någon widare fommunifation isledes öfwer Qwarken ide kommer att under innewarande winter ega rum. Carl den 12:s Monument. Uppresande af ett monument öfwer Carl den 12:te — och platsen för detsamma — har under de sednare wmwedore na utgjort föremålet för en ide så liten skriftwerling emellan de olika opinionerna, och det bör ide förundra någon, emedan frågan onekligen eger flera sidor än en. Hwad Carl den 12 egentligen sjelf beträffar, få egde han, hwarken såsom regent eller fältherre, någon utmärkande högre egenskap. De krig hwilka han jr fom regent beslöt, sakna det politiskt be. räfnade förstånd, fom man af. en regent egt rättighet att fordra, och sättet Hwarvå han utförde dem, wittnar ide om NAg: ra högre fältherre-egenskaper. Men såsom ridderöman står Han allena I war Nyare historia, framför allt i monarferna8 led, emedan man med allt skäl fan säga, att