Norrländska Korrespondenten – 23 februari 1856, sida 2

Toringe. Han begaf sig dit, åiföljd a inspektor Andersson från Wantifwa gård och en drång. Framkomne till stället be fallte N. fin drång ställa fig utanför dör. ren och fatta tag tjufwen, om denne lyc: fadeå utfonuma, varefter han och A. in gingo i huset. Tjufwen slog fig förbi dem, fom ut, ftötte drängen till sidan, och satte af ftamåt laupöreägen, försedd med en stor fnölpäk. Lånsmannen mer sitt sallskap skyndade ejter, åkande på flå da. Då tjufwen ser fig förföljd och nå ra upphunnen wiker han af inåt skogen. N. och A. hoppa ur slädan och springa efter honom. Nilsjon kunde icke länge halla ut med löpandet i snön, men An. dersson war allt jemt i had och häl ef ter tjufwen, och då denne omsider skulle I fifva ofwer ett gärde, blef han upphunnen af A, fom fattade tag i honom, En itrid började, och fom platsen war isbelagd så råfade A. att halka och föll, men höll tag i tjufwens wenstra hand. Tjufwen, med knåct på Anderssons bröft, tilldidar de honom med högra handen flag på flag med knöl lpåfen, och slutligen yttrade han: Pdet skasl ej dehöfwa räcka så länge, ty jag kommer ihåg, akt jag har en fnif. 5 Han framtog en knif, på hwilken dock till all lyda udden war afbruten och fom deputom war mindre skarp. Med knifwen gifwer han Änderson ett hugg i pannan, men A. griper honom derwid om handen, och holl fast sitt tag om bäda händerna tills länsmannen och drängen efter 174 timma framhunno till stället, oaktadt blos det nedströmmade i ansigtet och tilltäppte ögonen. Tjufwen blef då gripen och fångslad af de ankomne, och den tappre in. spektoren, befriad från fin obehagliga bör: da, aftwättade blodet med snö, och fåret, som befanns icke wara lifsfarligt blef förbundet jå godt som tillfället medgaf. — Några dagar derefter såg en refande (den person, fom meddelat Red. förestående be rättelse) en fängtransport stanna wid Walleberga gästgifwaregärd. Han tillfrå gade fängarne om den war ibland dem, som blifwit gripen af inspeftoren på Wanläa, Joho, varade med fräckhet en 20-ärig yngling, det war just jag, och hade jag blott haft mun dubbelpistol med mig, så skulle jag nog gjort af med både inspettor och länsman och gått fri. Upfala den 20 Febr. Uti Wansta by af Thensta socken hade, enligt Upfala, under förleden wecka wargar warit färde les närgående. I ett fåhus, fom ligger utät landåwågen, befanus halmstoppen i gluggen en morgon wara utdragen, Bwarfo re Den natten derpå insattes mycket får fett. Meu när man om morgonen fom i fähuset, låg den ännu warma froppen af ett får wid gluggen, och utanför yn: tes mårien af blod och tumningar i snön eftet en warg, ywilfen sålunda genom den mycket trånga öppningen åtkommit särets hufwud oc) uppatit detsamma. Tackans spåda lam låg om morgonen och diade fin döda moder. Äfven på andra tållen inom socknen hafwa wargarnewwvas rit mycket närgående. (UI. B.) Hernosand den 21 Febr, Genom note till Konsistorium från Chefen för Cdle