Ftån Hammardahl berättas att Hr Biskop Bergman warit der för att underföka förhållandet med det bland en del af sockens allmoge rådande andeliga fvårmeriet. Herr biskopens försök att förmå de förwillade att återgå till den i wårt land påbudna kyrkliga ordningen skola helt och hället strandat mot den hos desse s. k. läsare rådande egensinniga sjelfklokheten. J ett lika stormande fom oräsonligt uts låtande lära de ansett sig ha öfwerbewist hr Biskop Bergman om att deras lefwerne wore i enlighet med bibelns föreskrifter, och att det är af högsta nöd för ernåens det af andlig frid och tillfredsställelse att stilja fig från statskyrlan. Hr Biskopens erbjudande, att det skulle stå de afwekne fritt att nu återinträda i församlingen för att hädanefter ställa fig de kyrkliga före skrifterna till eftervåttelje, med glömska af hwad fom passerat, antogs ide. Det torde således blifwa nodwändigt att den werldsliga makten blandar fig i saken, för återinförande af ordning och skick, hwarförutan inget samhälle kan ega bestånd. — Man läser i Jemtlands Tidningen för den 20 dennes: Sistl. måndag afgaf å urtima ting Brunflo Häradsrätt utslag i det bekanta CErironska bränwinsmålet. När utslaget blir tillgängligt, skola wi meddela detfamma. Förskottswis wilja wi delgifwa wår ra läsare det märkligaste af saken. Dels genom angifna wittnesberättelser och dels genom ett af Her Lignell, Pyhlsson och Skogh afgifwit betyg öfwer den underföfs ning de werkställt med det af fiskal Eriron från minuteringsstället i förwar tagna brånwinet gjordes det fullt troligt, att ice renadt bränwin blifwit försäldt å härwarande s. k. orånwinsmagazin; genom wittnen blef Det derjemte bewist att fpirituvs fa dersammastädes blifwit försäld å föndag och till mindre belopp än en half kanna. Genom Håradsrättens utslag blef dock minuteringsbolaget frikändt. En om wi få får säga vuttedd naturfraft hade i förwäg warit ett werksamt medel till detta frikännande. Förseglingen å det förut omtalade af fiskaken Eriron i förs war tagna bränwinskärl hade nemligen under tiden, det legat i bagaren Lindgrens matbod blifwit bruten, och råttorna blef wo till en början beskylda för att hafwa warit mästare derför; men wid närmare undersöknmg blefwo de små i detta fall oskyldiga kråken fritagna från den gemena beskyllningen. Hwem som hade gjort det, war emellertid, fom sagt är, förfege lingen bruten, och hrr Lignells, Pyhlssons och Skoghs betyg gälde — ingens ling; wittnesbewisningen ansågs icke till: äckligt bindande oh minuteringsbolaget olef till följe huraf frifändt från answar ör att ha försåldt icke renadt bränwin. Angående handeln på söndag och i minre qwantum än en half kanna, woro vewijen wisserligen tilltäckliga; men på rund af meddelad upplysning, för hwars anningsenlighet ringa bewis fordras, att denna handel egt rum utan att bolagets medlemmar derom haft någon wetskap, sef en bolagets betjent härför ställd i dee — 1