Norrländska Korrespondenten – 9 februari 1856, sida 3

Jda endast till en del, ty hon wet blort att han år död; men de närmasie de:al jerna har jag läst i en brefwerlinz, fom är i mitt förwar. För ide längesedan war det fråga om att Jda skulle inkomma i nytt Iefnadss förhällande och lemna wårt hus. Här bor nemligen i församliagen en kammarherre, grefwe W.,, fom tillika är dfvere ste för . . .3 regemente; han wistas i Stockholm om wintermänaderna; men den öfriga tiden af året på fin stora egens dom Rastlösa, der han för ett gästfritt och lysande lif. Äfwen wi äro efomoftast bjudne dit samt dessemellan alltid wälkomna, så wäl hos grefwen, som är en lefnadsglad och bildad man, som hos hans wisserligen förnäma men likwäl artiga och wånliga familj. Första gåns gen grefwen fig Ida, wäckte hon hang uppmärksambet, och wi måste läfwa honom, att hon skulle wara med så ofta wi helsade på — ett löfte, fom wi utan förbehåll mäste gifwa, ehuru wi hyste betäakligheter wid att införa den unga flican i denna förfinade cirkel, der man dessutom ständigt träffade ett större an