Norrländska Korrespondenten – 9 februari 1856, sida 3

hwilken pjes jom man önskar erhålla af hwad han bearbetat, nämner dess namn dess form, dess färg. För att förwissa sig om sanningen af Ljungbergs uppgifter, bör man wara försedd med ljus och lykta och man skall då med förundran finna, att Ljungbergs uppgifter äro fullt fans ningsenliga. Man för derjemte fe med hwilken säker hand han handterar sitt swarfjern, uppsöker de ämnen som skola bearbetas o. s. w. På wäggen i werte staden hänger en hop flaskor med olika iunehåll af färgblandningar. Tillfrågas han om dessas innchåll, så pekar han, lika fermt och såkert fom en scende, på hwar och en af dem och beskrifwer hwad De innehälla. Ensam går han till ffogen och uppsöker de ämnen fom han behöfwer till swarfning; ensam wandrar han och till närmaste dyar och uppsoker der, utan någon annans ledning, de perfoner, fom han önskar träffa. Han biträder, fom wi redan nämnt, sin moder med uppassning wid wägbommen och uppbärandet af bros afgiften, då han ganska fåfert wid mot tagandet af penningar bestämmer och upp: gifwer deras wärde. Har den resande färdats der förbi en gång förut och då gifwit sitt namn tillkännå, och nu blott helsar: goddag! få igenkänner den blinde genast på rösten och uttalet den resande och nämner honom wid namn. Sommar tiden finner man honom ofta på flore stranden sysselsatt med metning och frun: dom klättrande på ganska branta klippor och slippriga ställen med förundranswärd skicktighet. Gör man honom besök i hans boning wid något tillfälle, då han år Ile dig från arbete, och finner fig road af att något samspråka med honom, få blijwer man trakterad med de intressantaste och mest underhällande historier oc be rättelser, hwilka han beråttar med största sammanhang och ledighet. Med ett ord: minne, faånsel, och hörsel äro hos hus nom uppöfwade till en owanligt häg grad. — Ehuru han aldrig genom synen fått göra bekantskap med den yttre werlden och den hegrliga skapelsen, känner han lif wäl och wet ganska mycket derom, Gi nom andras berättelser synes han i sitt inre hafwa gjordt sig en gansta tydlig åskådning och föreställning om allt som omgifwer honom; äfwenså om menniskornas samlif, styrelse seder och plikter. Han är arbetsam, stilla, fredlig och glad, och ett inre ljus och andligt lif tyckes helt och hället hafwa genomträngt hans wäsfende. Genom sin förnöjelse och glädje i Gud, finner han en ilk ersätining för hwad han i yttre hänseende salnar. Med alla egenskaper har denne märkwärdige man, i stållet för att wara fina anhöriga en börda efter plåga, hittill warit dem ett stöd och en hjelp. (D.) — Swerige har i dessa dagar blifwit riktadt med en ny stad. Döderhuliswik i Kalmar län har neml. fått ftapeljtadsr rättigheter och kommer hädanefter att bes nämnas 7Oscarshamn — Norrlands-Posten berättar efter uppgift of en resande, att i fredags en eldsAgg3nnn —