Norrländska Korrespondenten – 9 februari 1856, sida 3

flickan ej blir gammal, ty hon tänker och arbetar förmycket, och wisserligen händer det äfwen ofta, att sädane härliga, rift begäfwade naturer förr än andra mogna för en bättre werld. Förlidet år dog efter en kort sjukdom Jdas fosterfar, saknad af oss alla säsom en i botten redlig man, od begråten af Jda, fom i honom älskade fin beskyddare och far. Sin efterlemnade förmögenhet, som ej war obetydlig, testamenterade han till henne, od) uppdrog mig på sitt yt tersta att blifwa hennes förmyndare, ett förtroende som jag med nöje emottog och med faderskärlek sökt motswara. — Hwar finnas mamsell Jdas föräl drar? — frågade Ebbeson. — De äro döda för flera år sedan, och deras lefnadsöden woro rätt fälls samma och tragiska. Fosterfadren, som äfwen dragit försorg om Jdas werklige far wid slutet af hans lefnad, bade ge: nom en ung slägting i norra Amerika erhällit underrättelse om hans ömkliga slut. Omständigheterna derwid känner