Norrländska Korrespondenten – 9 februari 1856, sida 3

tal af regementets yngre offirtrare, hwil. ka i sitt wanliga sätt att umgäs med q vinnan icke sparg komplimenter oc smicker, synnerlizan om hon är skön, och derigenom framkalla behagsjuka och eyens kärlek. Snart samlades också de unga martitjönerna omkring Jda och alömde stundom för den nytomna, wackra oc ungdomliga borgarflickan den hyllning, som de wälborni döttrarne i huset woro wande att af dem emottaga. Nägon gång förmärktes bäröfwer hos grefwins nan, wid obewafade ögonblick, ett drag af förnämt missnöje och ogillande; men grefwen deremot war alltid lika artig och förekommande. Wid alla feftliga tills fällen haswa wi haft Jda med of i det grefliga huset; men duru mycket firad hen der än blifwit och huru syffidisk lätt bon swäfwade i walsens yrande cirklar, äterwände hon alltid i samma glada och förnöjda sinnesstämning från dessa lyfane de banketter tid wårt stilla, tysa hem. Att hon så utan safnad kan umbära de nöjen, fom wid hennes är mäste cga mycket behag, bewisar både ett upplost förständ och ett godt och böfligt finne. (Forts.)