Norrländska Korrespondenten – 9 februari 1856, sida 2

å beqwämligare kunde infinna fig i fiftstaden, och 2:o rörande sättet att behands a de schismatiska rörelserna inom Förs amlingarne; derwid sällskapet yttrade den nhålliga åsigt, att kyrkan ide borde uns erlåta att begagna den werdsliga armens iträde, med lagens tillämpning på dessa örelsers ledare och hjuwudmän, i enlig yet med den Näådiga resolutionen, röran de Orsamälet och andra likartade fall; helst som det redan wisat sig, att en allt för långt drifwen skonsamhet och mildhet mot folkförwillarne endast tjente att öka deras djerfwa och trottsiga förfarande. Wid derefter intagen middag, föreslog ordföranden Contraktsprosten Backlund, en Skål för den nyutnämnde Erkebiskopen Reutcerdahl, hwilkens stora förtjenster och lämplighet för denna plats i korthet antyds des, hwari och sällskapet gerna instämde. — Såsom läsaren torde erinra fig, intogs i denna tidning för någon tid sedan, en notis efterÖrefunds Posten, rörans de Wennmanska arfsfrågan, hwari upp gafs att en vicepastor Althin, boende i grannskapet af Helsingborg, skulle hafwa lyftat en del of nämnde arf, fom honom tilljallit vå hand hustrus sida; med ans ledning häraf infunno sig åtskillige här i orten boende arftagare hos Red. och öns stade få upplysningar om rätta förhåle landet; sädant kunde naturligtwis ej winnas på annan wäg, än att skrifwa till bemälde hr pastor A. Det ingångna swaret år af följande innehäll: Fi swat å skrifwelsen af den 3 Ja nuari får jag lemna att berättelsen, fom blifwit införd i Öresundsposten för den 21 sistlidne December, utan min åtgärd och wetskap, sa fn ar all grund. Churu, å min hustrus sida, medintressent i Lambert-Wennmanska arfwet har jag ännu ide emottagit hwarken större eller mindre andel deraf, och har mig intet annat bekant än att en Procurator i Amsterdam år mannen, fom drifwer processen angående arfsfrågan; men på hwad fot den för närwarande stär fånner jag ide, hwarom allt Tit. torde underrätta mina obekanta medarfwingar derå orten. Ödmjukl. J. P. Althin, v. Raftor, — Uti rättegångsoch polisjaker, får man ofta se berättelser om induftrisriddas re af flera flag, men föga någon, fonr spelat fin roll illistigare och med större frame. gång, än den wi här wilja beskrifwa. Händelsen är den att drängen Änders Nordlund, fom under näftl. år, hade ärstjenst hos Bonden Daniel Holmberg i Öfwansjö Njurunda socken, begärde och jemwål erhöll orlofssedel, af denne fin husbonde, för att hos någon annan söka fig tjenst för det nästkommande året. Hör sädant ändamål begaf fig Nordlund hu till Sundswall och blef antagen som dräng; hos hwem detta skedde först, fåns ner man ej, nog af, han fick tjenst och aflemnade en orlofssedel, och dermed tyckes, som skulle den saken wara slut. Men N. tänkte ide få, utan gick till en andra, tredje och sjerde huswärd och ut. utbjöd fig, samt emottog städsel och af. :i —