Norrländska Korrespondenten – 9 februari 1856, sida 2

pretert Han frågade om har, jemte en fosterdotter af omkring 15 ärs ålder, kunde få inackordera fig bos of för någon längre tid, hwilket wi äfwen efter någon ffrifmerling bifölo. Några månader dere efter, det war om wären, anlände de båda till wärt hus. Den gamle war en mintig, anipråfdlös och stilla man, fom endast tycktes tefe wa för fin unga skyddling, hwars uns derwisning, förädling od) lycka war hang lefnads enda önskan och mål. Lyckades det gubben att tillwinna fig wår belär tenhet och wälwilja, få war det i ännu högre grad fallet med hans fosterdotter, fom med alla fina goda och älskwärda egenskaper snart tillwann fig wär tillgifwenhet och kärlek. Ehuru hon i pensionen erhällit en ganska god underwisnin i språk, musik och ritning, tycktes dock hennes wetgirighet och kunskapsbegär blott wara wäckt, ej tillfredsstäldt; hwars dan hon ock snart gjorde bekantskap med de flesta böcker, jag egde på de lefwande spräken, hwilka just ej äro få få oc fom jag samlat under min rektorsbefattning i S. Efter hennes egen önskan läste jag