Norrländska Korrespondenten – 2 februari 1856, sida 3

nin lila for direkt winst, utom den öräfningsbara indirckta, fem reformen stall lilltynda industrien i allmänhet och fom ej blir henlig i posaverkets räkenskaper. 12 Sannoläift skall postwerkets sörlust detia ärs filur, på grund af den redan ökade brefigerlingen, nedgå till oms kring 50,000 Nor, efter år rälnadt. Hår bör icke lemnas banmåäl t, att Kongl. Majt:s nådiga prop eätion i ämnet till sednaste Sränder beräfnar förkuften efter 4 st. blo metelpotto till omtting 98,100 Rdr, hwadan jrnes att reformen lyckats längt öfwer allas förwäntan. Öfwanstäende sörlust för sistl. Julii månad, utgörande 4,753 Ror 14 sk. bio har wisat tig, fördelade på de olifa postlonte. en, på följande fått: Stockhokm med lså or 40 st., Gtheborg 300 Kr rv fi fi, Norrföping 250 Å— 12 st., Jenkföreng 144 Rrr 6 sk., Carlstad 125 Rer 31 sk, alnar 116 Ån 35 se., Malms 116 Por 22 fö och Luleå 100 RN 42 s. 36 ör öfrigt utgör förlusten salunda: 4 kontor emellan 4 a a 100 Rdr, I tiontor på å5 Ror 10 sk., 2 tons tor emellan 70 a 50. Ror, 2 fontor emellan 00 a tv r 6 kontor emellan 50 a 60 Nor, 2 kortor emellan 40 a 50 Rdr, I fon! or emellan 30 a 40 Ror 7 fontor emellan 20 a 30 Ror, 22 tontor emellan 10 a 20 Ror, od 13 kentor emellan 1 a 10 Ror, 48 kontor ha lem nat en sammanräfnad winst af tillsammans 466 Ror 5 ff. Askersund å Postkontorctt den 29 December 1855. Erik Nordwall Gräusefragan i Fimmarkeu. (Horts. fr. Nio 7.) Emot detta kontraförslag inwändes från ryffa sidan att det urrhäfde den af de sinska Lapparne oafsbrutet utöfwade och enligt den ryska fullmältige mening, på häfd grundade rått att i Warangerfjord idka siske för deras egen råkning och dessutom innebure ett oli för otings wederlag, för den förre, norska Lapparnc skulle erhålla genom den dem erbjudna (infirånte ta) betesrätten i Finland. Det förfaftades derföre och detta vaf:adt de norsta sullm ältige wijade att de jinsta La pymne aldrig iviat deta siske annorlunda, än vå bet i kentraförslaget afoijna fått; att fiskerättigheten i öfweren Ssiämmalfmed 1751 ärs tats ord och menmg, en dast finge utoswas af Lapparne, då de med sina hj ortar ippehöllo fig i Norge; att det nu m 2: fråga om att inromma en ännu widsträltare rått ide allenast åt Lapparne, utan äfwen åt bofaste finfie undersåter i de tre nämnde socknarne; och att åswen om man från norsk sida slulle wilja di, rysta regeringens fordran till mötes, Norges lagsiftning förhindrade res geringen att göra der enär, hon ide egde rått att till uilänningar Heda gifwa större fris och rättigheter, än fom woro förunnade landets egna barn. Ledda af samma begår att i det längsta undwika alla ytterligheter, föreslogo emellertid de nor fic falmäliige, att man skulle lemna frås Å ja — 7 vi je den fröna synen på körkogården förs