Norrländska Korrespondenten – 2 februari 1856, sida 3

je den sköna synen på forkogärden förs werfligad mar nu förbi, och ban wille ej genom berättelse derom göra fig : Alldensiund prosten war en både lärd od) bildad man, fom följt med fin tid, och Eddeson genom refor och umgänge med menniskor hade i Swerige och ut. omlands samlat mycken erfarenhet och menniskokännedom, så feladeö icke ämne för fonversation mellan de begge Herrar ne, fom nu hade slagit sig ned i prostens egen fammare, hwilken bland annat pryds des af en god och wål sorterad Soffams ting i flera errensaper, äfwen sådane. som mera sällan vläga sysselsätta prester på landet. Man hade redan hunnit inpäå politilens widsträckta område, oh derstädes såsom reformwånncr och liberala fympas siserat, när talämnet helt hastigt och oföre wäntadt fick ex annan wändninz. Dörren oppnades, och till Ebbesone öfwerrastning, glädje och förwäning inträdde fand tankars ideal, den siona ofända, densamma, fom han se:t på kyrfojärden, och wände sig med en litt, o:wangen och behaglig belonina till Epbeson, då prosten prefens terade sitt främmande för benne. (Foris)