Norrländska Korrespondenten – 2 februari 1856, sida 3

fen ban annars börjat blifwa vitt be låten, att ej i tredje versons närwaro förödmjuka honom; hwarföre han yttra: de till gästgifvarcu: — Jag har kanske sen widkommer, kan det ju wara tids nog tills i morgon, om herrn behagar Hålla til goda yos of i natt; detär re dan få sent. — Ebbeson beundrade fin wärds skonsomma och wälwilliga brmör tande, tackade för tillbudet och föresatte fig att i möjligafte måtto god:zsra sitt fel samt om det lit sig göra upprärihålla sitt fjunfande anseende inför en man, för hwilken han under den korta sammanwaro fattat den första högal ning. D Det är ju tids nog, att wi imar gon bittida beställa stiersen 9 — frågade prosten. — Som hr profien behagar; jag fö emedlertid ödmjukast tacka för tilldudet Ru gick gästgifvaren. Glad att under lopret af aftonen f tilljale att uprrilligt belänna sitt fet drejde Edbeson gerna qar I den peder wärda prostens sällskap. Allt hopp al