Norrländska Korrespondenten – 30 januari 1856, sida 2

sina ansträngningar tills Ryssland undertecknat fredspreliminårerna. Landsorts-Nyheter. Christianstad den 12 Jan. Af tror wärdig perfon hafwa wi nyligen hört berättas, att under sörliden höst hade en bonde under Årups gods wid en brunsdgräfning päträffat nägra underliga ben på betydligt djup i jorden. Benen lära blifwit förewisade godsets egare, h. er. grefwe Trolle Wachtmeister, hwilken fom bekant är, är utmärkt naturforskare, och hafwa af honom wid undersökning ansetts wara ben af en Plesiosaurus. Denna nu utdöda reptilieart, tillhörande forn: werlden, utmärkte fig genom en relativt ganska lång ormlik hals, ett litet hufwud med stora ÄÅgon och werkliga fenor i ftållet för fötter. Skeletterna af dessa djur ligga wanligen på buken med alla fyra fenorna widt utsträckta, hwilken omftåns dighet häntyder derpå, att deras kropp warit ganska afplattad ofwanifrån nedåt och man hade derföre liknadt djuret wid en orm, dragen genom en sköldpadda, hwars hufwud och swans äro widt fram stående. Dessa plesiosaurer som hafwa olika namn, hafwa några Anda till 50 fots längd, andra uppgå blott till 5 —20 fot. Det har berättats of, att af de hår funna exemplaret några få ben upptagits emedan skelettets längd sträckte fig under ett af bondens hus. Om så skulle wara år det troligen ett af de större exempla: ren, sädana som finnas i musselkalklager och wore det naturligtwis för fornforffningen af ofantligt intresse, om hela ffelettet kunde erhållas helt. — En afdilvning af en plesiosaurus har nyligen fö rewisats af professor Maijer uti den ger ologiska afdelningen af hang intressanta föreställnmgar. Norrköping den 23 Januari. Sockenskräddaren Gustaf Lindwall i Wäcktarbo på Wallersta egor i Ostra Stenby socken, fom begifwit fig öfwer Bråwiken till Owarsebo socken på arbete, hade wid Atermåns dandet wid middagstiden den 18 Dec. till sitt hem det missödet att gå ned på isen mellan Qwarsebo och Färjestaden samt omkomma. Lundwall, af ett något öfwerdådigt lynne, hade åt sig förfärdigat ett par skidor af tråd, och begaf sig på dem, ehuru warnad, öfver den hår oms fring en half mil breda Bråwilen, på hwilken isen ej ännu ansågs säker. På Ferjestadssidan stående personer, och bland dem en af färjfarlarne, hade observerat den djerfwe wandraren, och då han ha stigt förfwann, ungefår på afstånd af en tredjedel af wägen från Färjestaden, förs! modade genast färjkarlen, att han gått. ned, hwarföre han försedd med ett par långa stänger och lyckades att, liggande på magen och skjutande dem framför fig komma nåra stället der Lundwall fanns liggande i wattnet. Färjkarlen mandvrerade nu få tdligi att han fick den ena stången under Lundwalls wenstra arm