Norrländska Korrespondenten – 12 januari 1856, sida 3

suckade han för sig sjelf, under det han, tafatt och förlägen, ledsagade den flac lars qwinnan mot sitt hem. Under må gen berättade hon för honom, att hon warit sjuk en längre tid; och att hon nu, under uträttande af ett angeläget årens de till Masthugget, så ansträngt sina swaga krafter, att hon utan hans hjelp skulle ha dignat ned pä stället. Af sorg, kunde ledsagaren sluta af hennes berån telse, hwilket otterligare bekräftade sig, när de hunnit upp på den usla winskammare, der den sjuka bodde. Den upptända lampan wisade honom en den mest torstiga bostad, hwars hela mödte mang bestod af ett bord, en stol och en säng, allt i det mest bristfälliga skick. J sängen läg ett utm irgladt barn i stilla stummer. Denna syn wäckte Winters medlidande, ty ehuru hans sätt att wara syntes fränstötande och wresigt, klaprade dock under den kärfwa ytan ett godt hjere ta, som icke war känslolöst, när han nägon gång i beröring med fina medmens niffor säg ett werkligt lidande. På en of Götheborgs gator gic, dera är derefter, en liten flicka, öfwerljudt