Norrländska Korrespondenten – 9 januari 1856, sida 3

wit dömde för oloflig bränwinsdränning hwarwid böterna och de förbrutna påmda redskaperna uppgå till 12,543 ror bko. — Från Paris skrifwes till Times: Enligt bref från Stockholm belräftar det fig, att det mellan Swerige och westmafterna asslutade fördraget år fördelat: tigt för alla parterna. Brefskrifwaren will weta att de förenare åöfwertygat sig om, ati Kronstadt och ryska flettan ide kunna förstöras utan hjelp af en arms och i Stockholm trodde man, att om be förenade skicade en hår pit, få fall Swerige icke förblifwa owerffamt. — Fransoska tit ningar wilja weta, att utom det den 17 sistl. Dec. ratificerade fördraget med Swerige och Norge samt westmafterna, stall äfwen ett hemligt fördrag finnas, hwars offentliggörande förs behålles för wissa Vevmualiteter. Det vwar, beter det, just för att affluta fifts nämnda fördrag, fom general Canrobert ffidades till Etodholm, hwaremot det förstnämnda fördraget war afsluter redan före hand afresa dit. HDecars-dagen 1555. j Swensk Vondesång. (Mel. Det gamla Götha lejon bwitar.) Der sitter än, fom förr, på thronen En Konung, ådel, wis och god; Ån fri och lyclig står nationen Med tacksamt hjerta, trofast mor; Om ån fig refer tem emellan Det gamla ilslna trollets magt Och wattnar än ur twedrägtställan Med grumlig flod hwar lägländ tralt. Ej bondens tegar nå dej fleden, Der wexer än en sförd i guld, Att gälda under alla öden Med radfam tro till dig wår stiuld. J frid, i strid, i allt belymmer, Som, Konung! gör din krona tung, Det trollet icke undanskymmer Det trogna folket för dess Kung. Hwarthån till jordens rand wi blide, Ej sinns, fom här, en fridsäll nejd. Det swenska blod vu wille ide Förspilla uti owiss fejd. Hur fridens äskmoln ån fig hwäljwa, Our nära wåra berg de gått, J ro wi plöja, få och sjelfwa Wi skörda rikligt hwad wi ätt. Men sänder owän sina pilar Mot idog ro, mot fredlig härd J tron att Götha lejon hwilar AA A