Norrländska Korrespondenten – 9 januari 1856, sida 3

TT TTT TEAK EROS för hand ögon. Men nu, då pulsarne stannade och ögat war btrufiet, läste låfaren i be stelnade dragen på den aflidnes ansigte titelbladet till hang lefnadshistoria. Det war icke himmelens frid eller de saligas lecnde, fom svärwade om hans mun; nej, ber war hjertats ängest, fom wanställde dessa drag. Du har hafr mycket som tyngt på dit samwetc: en sädan oro frilla ide mina droppar! sade läkaren gjorde ett korstecken och af lägsnade sig, ty det blef honom så hemskt till mods i den aflidnes närhet. Men bredwid engeln siod nu den af lidne mannens själ med den tunga börs dan, och äfwen själen dignade derunder. Hjelp mig! hjelp mig! bad hon engeln Jag får ide, swarade dennes men gå till barmyertighetens thron och nedlägg der din börda, Guds barmhertigbet år större än du fan begripa eller tro. Och själen wille lyfta fig; men tyngoen nedtrydte henne, Då swåäfwade in i rummet en leende engel. Jag war den fattiga gumman, fade denne, eHwilfen en gång erhöll hälften af din frufof, då jag war mycket hungrig. Du gid då til skolan och war ett godt barn: hur