Norrländska Korrespondenten – 2 januari 1856, sida 2

dopet. Flere goda skrifter äro wisferligere utkomna till upplysning om det rätta denna wigtiga sak, men dessa läsas föga af de förwillade, och af andra anses de måhända öfwerflödiga, emedan de ändå, dem förutan, stå på dem rätta trosgrunden. Det kunde dock ide skada, om dessa sednare toge någon kännedom om dessa motskrifters innehåll, för att wara i tillfälle att motwerka och wederlägga de baptisters pladder i dopfrågan. En god och säker ledning i detta ämne finned i professorn, numera statsrädet Anjous, prosten Landgrens och kyrkoherden Hedbergs derom utgifna skrifter. En kort och tydlig framställning i frågor och fwar har äfwen nyligen utgifwits af hr domprosten Thomander till barndopets förswar mot dess wedersakare, och som wi förmoda, att denna framställning gerna läses af alla råttänkande, låta wi den här inflyta. Den har följande lydelse: Den heliga Skrifts Lär ta om dopet, i korthet sammanfattad af Joh. Henr. Thomander. I. Swilken är det heliga dopets norrinnelse? Wår Frälsare befallte sina lärjungar att upptaga alla folkslag till hand rikes gemenskap genom dop och uns derwisning. Matih. 28: 18. ff. 2. Fauus intet dop innan wår Frälsare gaf denna befallning? Det gafs mångahanda dop både den judiska församlingen och ibland sjelfwa hedningarne. I Frälsarens förnedringstid döpte Johannes på Guds befallning, och Jesus sjelf gjorde flera lärjungar och döpte ån Johannes. Matth. 3: 1. ff. Joh. 4: 1. f. Men i Christi församling är allenast en Herce, en tro, ett dop. Cph. 4: 5. 3. Hwilfa menniskor döptes förr än wår Frälsare stiftade sitt heliga dop? I den judiffa församlingen döptes både fpåda barn och fullwuxna mennistor, dels med afseende på iråfad orenhet efter Mose lag, dels ock när de skulle inträda i en ny och heligare ställning. 3 Mos. 14: 7. ff. 15: 5. F. 13, 18, 21. ff. 4 Mos. 19: 7, 8, 11. ff. 8: 6. f. 1 Cor. 10: 2. 2 Mof. 19:10, 14. Greker och Romare, med hwilka judarne på den tiden stodo i gemenskap, hade ockfå hwarjehanda reningar och dop, ja äfwen barndop, ehuru utan allt Guds ord och löfte. 4. Är det rätt och tillbörligt att tvi döpa fullwuxna meuniskor fom äro odöpta? När wår Frälsare fade: Döper dem, äår det klart att han ide uns dantog fullwurna menniskor, utan lät det ordet döpa i den delen betyda hwad det förut betydde. J församlingens begynnelse behöfdes särskildt fullwurna menniskor till att utbreda evangelium. Också wisar sig den tidens dop, liksom missionärernas döpelse än i dag närmast såsom de fullwuxnas dop.