Norrländska Korrespondenten – 2 januari 1856, sida 2

Barnets snöftningar togo kortaste wås gen till gubben Falknäbbs gamla beders liga hjerta, oh detta förestafwade hose nom genast ett utslag i saken, mot hwil:ket ingen appell tilläts. Flickan fall Ha fin egen vilja iden na faf, yttrade han fört och godt samt tillade efter några ögonblick med wänligare ton: DÅ hon finner sin bästa jul glädje uti att wara hos fin olydlige far under Julen, få fan ingen ha hjerta att neka henne den fröjden. Karlen fan också behöfwa tröst i sin stora olycka; säledes lät barnet gå i Guds namn. Hon skall få låna en af mina tröjor; — särdeles warm är just ingendera af dem, men få fan den ändå bli god att tränga till, om den också ide gör dig mycket grann, fåra Anna. JFargubben fan allt ha rätt, erkände gumman halfhögt oc hjelpte derefter flifan att göra fig redo till den, för ett få klent barn fom Anna war, ide obetydliga wandringen. Snart woro dessa förberedelse gjorda,