Norrländska Korrespondenten – 29 december 1855, sida 2

men han feg för om ej uppskrämma fi mi jen. Då Hulda samma afton gick ut för ati miölfa korna, infunno de sig icke säsom wanligt på hennes kallelse; efter något sökande fann man dem liggande i skogen dödade medetsi arsenik. Hästarne mora deremot alldeles forswunna, utan att man funde upptecka rin zaste spår til dem. — Det är Milyausers werk! — sa man hos Fichtner. — Gud beware o detta är början till hans bämnd! Daftadt ect af de wigtigaste närings: medlen Hade upphört wid kornas död, och fajtän man tillfölje af hästarnes före lust måste utföra alla wid åkerbrufet före fallande arbeten med handkraft och på ett bögst beswärligt sätt; få wille Fichtner dock ide afhjelya denna stora safnad ger nom att köpa andra kreatur, enär han ju alltid mäste frufta, att nidingsdådet i fir dant fall förnyades. Han wille heldre safa att få fin farm säld; men det war cj sonnerligen lätt att få der genaft finna en föpare. Sör att bättre kunna hjelpa och beffyd: da hwarandra wistades numera Oskar Reinman med herr oc) fru Fidners til lätelse för beständigt hos dem; och fruf: tan för den farlige grannen war få fart, att ingen utaf fruntimmerna wille blifwa hemma, då månnerna gingo ut på fitt arbete, e . ,. d 8 b