Norrländska Korrespondenten – 22 december 1855, sida 2

si tagit doktorsgraden, hotade ni att wija fasta mig utför trapporna, om jig beträdde ert hua. Dä jag emedlertid icke för ca nyck af er will: uppoffra mitt wäl vårdade skägz och lika litet wille läta tsta mig utför ttapporna, hwarwid ni tillfölje af mitt häftiga lynne helt säkert bade kommit att göra miz sallskap; få föredrog jag att i hemligbet fe och tala med min fira tante och mina wackra kusiner. Den tillgifwenhet, jag länge byst för Helena, git här wio öfver til kärsef. — Ser ni onkel, jag will wars fen skryta eller berömma mig öfver nås got, men då benna färlef Har förmått mig att öfwergifwa mit älskade fier nesland, der jag hade de men lysande utsigter, att utpärda den afskywärda fjös sjusan, att följa edra spär hi en hund, att lefwa som ena björn i ett slags båla, som jag sielf har 09: åt mig hår igranne 3 s 3 3 skapet och nu tal öpet att mjölka for; på k sa fan uf all detta slula tid min five lek till Helena, om hwars hand jag här: medelst Ae Den skäggiga mjölsslickan hade rest sig från pallen oc tagit den rodnande Hei nas hand,