Norrländska Korrespondenten – 8 december 1855, sida 2

3 Landtlifwet. Medelst ängbåtar, jervbanor och oas nade wägen uppnåädde Fichtner oh hans familj sent omsider den egendom, som de efter flera dagars wal och öfwerläggningar hade inföpt. Med tröstlösa blickar betraktade de sin nya boning, ett brunt blockhus med en fyrkantig öppning, som skulle föreställa ett fönster. Bredwid lig en mindre ins hägnad utan taf, som skulle föreställa en wisteljcort för fyra kor, lika mänga swin, twå hästar och nägot fjäderfä. öÖfwer denna föga trefliga boning hängde en tung, grå och regndiger Hime mel, och den omgasjs af en mötk ohagae lig skog, Brinnande tårar tillrade utför fru Fichiners finder, då hon steg ur mage nen samt närmade fig haset, belastad med pafeter och kryten. Wid denna åsyn blödde äfwen Fichtners hjerta, fom redan förut war tungt nog; men han besinnade fig snart oc sade i en högtidtig ton: