Norrländska Korrespondenten – 24 november 1855, sida 2

Den Swarta Slöjan. (Öfverj. från Didens af S. —ed—.) (Fartj. fr. förg. N:a.) DÅ wi säna, att läkaren twekade, och gick nigra steg förbi huset, innan han kunde förmå sig sjelf att lofta på vörte floppen, säga wi ingen ing, som behöre wer framkalla ett smäleende på den djerf waste läsares anlete. Londons polis war nägoating helt annat då för tiden, ån bwad den nu år. Förstädernas afstiljva läge, alldenstund boggnadsraserict och odlingens framsieg ef ännu börjat förbinda dem med hufwuddelen of fladen och dess omgifningar, gjorde många af dem (och denna isynnerhet) till ett tills däll för de wärsta och mest förderfwade personer. Till och med i de gladasste delarne jag kondon woro gatorna ofullkomligt upp ofta på denna tid, oc sådana trakter, sm dessa, woro helt och hållet lemnade