Norrländska Korrespondenten – 10 november 1855, sida 2

hafwa olyckan att lefwa för sent eller för tidigt. Hundrade är tidigare skulle han hafwa utmärkt sig i de blodiga strider, fom fördes af Högländarnes inne wänare; femtio är sednare skulle upvs fostran från waggan gjort af denna frafe tiga natur en utmärkt man i krig, me tenstaper eller konster. Mac-Gregor, poet och musikus, fördes af eivilisationen till Glasgow; men då han ej wille bin, da fig wid handelns prosaiska fysfelfätte ningar, blef han aktör. Han blef helt hastigt en af dessa frå despelare, fom ega förmåga att hänföra en samlad menighet; man skulle funna pästä, att han war i besittning af ett elektriskt flidum, fom satte honom ögonblickligen i rapport med äskädarne; frän det ögonblick, han inträdde på scenen, hwarken säg eller hörde man någon ans nan än honom; åt honom skänktes alla applauder; åt honom egnades denna ympati, fom sammansmälter publiken ned städespelaren och gör gemensam för åda den passion, fom framställes på kädebanan. Också war salongen full lär Mac-Gregors namn flod på affischen.