Norrländska Korrespondenten – 10 november 1855, sida 2

eget skädespel för en Londons Dandt om man betänler att tre fjerdedelar a Glasgows befolkning ännu talte Skott ska och att hälften af aktörerna wor bergsboar, för detta balladsängare od pibrocs-spelare; bland dessa aktörer fun nos åfwen några Ziguenare, som i Eng lan kallas Gipsy, och hwilka, för att re citera Shakespeare, forcerade sin wan liga dialekt, en blandning af arabiska, italienska och engelska. Här rädde konstens barndom, på sam. ma tid som Garrick förde den till dess högsta fullkomlighet i England. Emellertid fanns det i denna trupp en aktör, som skulle wäckt afund i sjelfwa London, om London kunnat lärt honom att be fria fig från fin ffottffa accent; en was ser, ung man, 25 år gammal, bög och vålvert, af en på samma gång manlig och behaglig figur, hwilkens alla röreler, alla stallningar hade detta höga mar estät, detta stolta yttre, fom år berg8s doen eget; han hette Mac-Gregor, och nan berättade om honom ungdomsdrag, om ådagalade hang mod om oförskräcktet; det war en af dessa menniskor, fom