Norrländska Korrespondenten – 3 november 1855, sida 2

inds-Posten, med framställd begåran ar isändaren till andra tidningsredaktioner tt äfwen i deras blad reproducera neanstående berättelse, hwars allmängö ande hår å orten möjligen fan bidraga ll upptäckande af ett par brottslingar, wilka genom doras här nedan omfötvåldta Handling wäl förtjent det straff, agen i thy fall bestänmer. Innan wi örja med sjelfwa berättelsen, torde det til åtas of wid rubriken fästa en liten ans närfning. DÅ det borättelsen förekommer wål rån, men endast åsyftadt mord, hordearnbriken åndras till: 7Rån och tillimnadt mord. Berätjyelsen lyder få: Lappmarken har i forntiden ansetts vara, och i werkligheten warit ett fridens and, bannlyst från mord, tån, morde brand, röfweri och andra gröfre missgerningar, ett land, dit många medborgare från andra, med befolkning mera öfwerfyllda provinser tagit fin tillflykt, och, fås fom uti en fristad, der tillbragt sin återstående lifstid. Men, frågar någon, — fan man äfwen nuförtiden gifva Lappmarken detta vitsord; och om man det gör, — är förhållandet då werligen får dant att anspråk på ett fördelaktigt oms döme fan rättfärdigas? Lappmarken för reter wisserligen en tafla, fom med når gorlunda sjelfbelåten tillfredsställelse fan erponeras; men denna har — ty wärr! äfwen fin stuggsida — med mörka fläckar som swårligen lära funna utplånas från de punkter der de stå inristade. Hwarje samhälle har merendels att sramwisa en eller flera medlemmar, igen om hwilka måns geu gång en skugga kan kastas på hela församlingen. Alldeles så är händelsen hwad beträffar Wilhelmina församling, som — i allmänna ordalag yttradt, — alltid warit utmärkt för laglydnad, med borgerlighet och sedlighet; men inom hwars sföte dock funnits och ännu finnas personer, hwilka framstå såsom un: dantag från de öfriga medlemmarna. I bland dessa må nämnas några individer, boende uti den aflägsna del af socknen, fom djupast intrånger uti det ödsligt och hemskt swartgråa Steteingfjellet, fom ute gör gränsen emellan W-a och Lycksele socknar. Boningsstället eller byarne der dessa individer säsom furter äro ftationes rade, benämnes Gransjön, och är en fins gulier lokal der åtskilliga tumultariska och blodiga seener låtit teckna sig, och flera gånger stått att låsa uti landsortens tive ningar. J denna bakom de mörka fill bergen undangömda otrefliga menniskoboning, har enligt läkarnes på underföfs ning grundade embetsbetyg, för flera år sedan mord blifvit föröfwadt och föranledt till ransakningar wid domstol, men genom bristande bewisning icke medförande annat resultat, än att mördaren öfs werlemnad åt framtiden, då saken uppenbar warda kan, ännu går der såsom ett marferadt spöke ibland de lefwande. År 1851 war en man, resande förbi detta Sodom, i fara att mördad, men undkom lifwvål genom en tillfällig gynnsam häns delse med lifwet, dock med undfångna blessyrer. För gröfre ercesser hafwa i