Norrländska Korrespondenten – 10 oktober 1855, sida 3

RSA ren snasn — der armen till den löfsal, Ber han dagen förut öfwerraskade de sofwande fyfte rarna. Han upptog der sitt ritstift oc började att i wackra drag utfasta den förtjusande synen från gårdagen. De wackca flickorna stodo så lifligt för hans inbillning, att det snart lyckades Honom att fästa deras älskliga gestalter med förs wånande likhet på papreret, särdeles den äldres, hwars lilla lutande hufwud han ide kunde hindra att widröra med fina läppar, då han fåg det färdigt vi papperet. Med största lätthet ditsot:e han sedan fin egen, femte magisterns och Hippos wärda figurer, alla tre med uttryck af mållös beundran. Derefter började han färgläggningen, ywartill watten hemtades ur några kaprifoliiblad, i hwilka den friska diamantklara mors gondagen till myckenhet samlar fig. Han tyckte sig sjelf aldrig hafwa werkst illt något arbete med mera brinnande lust, ej heller lyckats bättre i nägot, och han war nästan färdig dermed, då ett glad tjut nådde hans öra och nu inrusade den trogne Hippos, ätföljd af patronen, fom wänligt skrattande utropade: GyYmore gon, gomorgon! jag wisste nog, jag,