Norrländska Korrespondenten – 10 oktober 1855, sida 3

hur man kunde få rätt på titulus! För tusån! jag börja nästan frakta art ber rarne redan ledsnat wid mit tarsliga bus oc begifwit fiy af igen — t) er kamrat, gräslösaren, är ocksä pursweg — men då hade jaz den äran att träffa hunden, som sofwit hos mina små, och genast beslöt jag att gå ut på jagt efter herrar rymmare .. .. Men, urjfäfta mig, hwad är detta ? frågade pa:ronen, då Sten wille u: dangömma teckningen i sin portfölj. ÅH, ver är blott ett flyktigt uttast, fom jag roat mig att göra på morgonen, swarade Sten rodnande, un er bet ban wolsträfwigt lemnade patronen det kära papperet. Flyktige utkast, säger ni? Det är iu mästerligt ... i sanning mästerlig, vopade denne, som war en stor beundrare och ganska god fännare af de fröna fon: sterna. 7Der fan man falla teckning, fom duger ... hwilken rasthet, förenad med finhet och behag. För tasan! aldrig kunde jag tro art mina flicksna tor kunde taga sig så bra ut i bild. Odmjukaste tjenarel tillade han derefter och lyfte den hwita hatten, under en djup buging, jag rullar mig i fioftet för en få ute märft konsträr, fom ni, min berre ... och ... OM (For:s)