Norrländska Korrespondenten – 10 oktober 1855, sida 3

na seger. Men denna mar dyrköpt; Pla ten war sjuklig, war en god del af riksdagen borta såsom norsk ritaståthallare, kunde sålunda ej mycket deltaga i förhand lingarna, och reste slutligen (1829) åt orge för att dö: alla Santessons bemöddanden oaktadt, blef ständernas beflut att bewilja den begärda summan, med wilfor att kanalbolaget å fina aktier ytterligare inbetalte få modet fom motjwarade en tredjedel af det ständerna skulle anslå, hwarjemte de lofwade att, få wida fanalen blef färdig 1832, de skulle afskrifwa alla af dem gifna anslag (desse woro ene daft säsom lån lemnade bolaget), tillhopa uppgående till något öfwer 6 millioner rdr. Mången af motståndarne hoppades att fanalbolaget omöjligen kunde härpå in gå (det drabbade Sankesson hårdaft, emedan han ensam egde inemot en tredjedel af alla kanalaktierna), och att med detfams ma hela frågan skulle förfalla. Santesdfon wann dock äfwen bolagets bifall. Likwäl hade Platen, som i sifka dagarna af fin lefnad i bref från Norge med de warmaste ordalag betygat Santesson fin tacksamhet för alla hans åtgöranden, ge nom tredje man utwerkat att bolaget med ett honorarium af 5000 ror underlättade hans (Santessons) eget dryga infättningsbelopp. Götakanal blef fullbordad år 1832, och Santesson, fom, under ordförandens frånwaro, såsom främste ledamot då förde orDet inom kanalderiktionen, bade det nöjet att, liksom han 1810 fått öppna dess första sammankomst wid dess organisation, nu äfwen få afsluta och underteckna de wigtiga afhandlingarna om afskrifwande af fanalbolagets hela skuld till staten. — Baron Platen umgicks allt sedan 1817 med planen att wid kanalen anlägga en mefanisk werkstad, der ide blott nödige red: skap för kanalens egen räkning skulle före färdigas, utan oc Swenskar uppöfwas I skicklighet att åt fig och utlänningar id werka allehanda machiner af Swenskt jern i stället för att utskeppa detta och fe dan återköpa det, utrikes förwandladt till I dylika redskap. Han lyckades ändtligen i Motala börja fin anläggning, men San tesson war då och sedan emot att force ra densamma, heldst ven årligen medtog den lilla winst kanalbolaget började få a fina aktier i kanalen. Men när bolaget efter några år ledsnade wid de stora uppe offringar det fålunda tid efter annan fick underkasta fig för nämnde wertistad och fördenskull påyrkade dess försäljande nära nog till hwad pris fom heloft; satte sig Santesson med all iraft häremot: förstaget tillintetgjordes, han öfwertog sjelf inseendet öfver werkstaden, flyttade (1837) Dit och lyckades skaffa den få mycket arbe ) te, att då den alltjemnt förut gått med förlust, den sedan lemnade ej obetydliga öfwerskott, fom med hwarje år tilltogo. För 7:de gången riksdagsman åren 1834— 35 utredde han konvojkassan och föreslog def förwandling till en handels: och sjöfartsfond, ur hwilken sedermera underfrtöd lemnats till flera handeln och sjöfarten! befrämjande företag; upptog tillika med ifwer en wäkt motion om Trollhättesluss