Norrländska Korrespondenten – 10 oktober 1855, sida 3

döttrar, torde icke behöfwa sägas. Men just detta utgjorde Stens förtwiflan, emedan han hatade alla egennyttiga be råkningar och särdeles dem i kärleken. För att således göra ett slut på alla odrägliga spekulanters försök i denna wäg, beslöt han att, under länadt namn i artistskepelse, gå ut på wandring, för att bland landsens jungfrur söka fig en mas fa efter fitt hjertas tycke och fom älskade honom för hans egen skull. Han upp manade fin wän Selmer att göra det. samma, och då denne dertill förklarade sig högst willig, begäfwo de sig, under förewändning af en utrikes resa, frän Stens hufwudegendom i Upland till Stockholm och Örebro, från hwilken fed nare stad de en wacker morgon började sin wandring, under hwilken wi hafwa haft det oskattbara nöjet att träffa dem. Och med dessa upplysningar fan det wara till fyllest, helst som wi nästan misstänka att de redan stå ganska nära att binna det efterlängtade målet. J god tid följande morgon fmög fig Sten ur huset, utan att bemärkas af når gon, och begaf fig med en portfölj un