Norrländska Korrespondenten – 18 augusti 1855, sida 3

ba Gud om seger för Englands wapen i kriget emot Ryssland. Dekta påbud gäll de blott de prester fom stå i regeringens tjenst, men nästan alla Christna, äfwen af andra kyrkosamfund, gjorde med dem härutinnan gemensam sak. Äfwen wi tänfte isynnerhet den dagen med förbön på mår härwarande öfwerhet och önffa de densamma och hela detta land allt godt; ty få förmanar Jeremias: Söker stadens bästa, dit jag hafwer låtit bortföra eder, och beder för honom till Herran; ty då honom wäl går, så går eder ock wäl. Jer. 29: 7. Men icke blott de christna hafwa på denna dag anropat fin Gud, utan åf wen hedningarna hafwa anropat till fina afgudar om seger för Englands wapen. Detta war någonting alldeles nytt. J alla de gamla böner, som brukas wid den hedniska gudstjensten, fanns ingens ting för ett sådant fall, ty i alla hedniffa böcker år ide föreskrifwet, att man skall bedja för andra, och en hedning tänker blott på fig sjelf. Således måfte först en bön göras och högtidligheten ordnas såsom någonting alldeles nytt. QHedningarnes deltagande i denna dags högtid lighet war alldeles friwillig. De önskade den engelska regeringens bestånd och fram gång, ty de anse den för den bästa, de känna ingen bättre. De hafwa en stor farhåga att Ryssarne kunde framtränga till Indien, och att handel och närings fång kunde lida afbräck. Derföre förfams lade fig många hedningar till sådan hög tidlighet ifynnerhet i Bombay och det i mycket större antal än till deras wanlis ga högtidligheter, hwartill de drifwas af wantrons fruktan. Men wid denna högtid woro ide de wanliga afgudapresterna egentliga ledare, utan sådane personer, fom hade erhållit en wiss Europeisk bildning. Enligt deras föreställningar måste derwid hedendomens afgudar inrymma ett wisst företräde åt hela werldens Gud i deras böner. Ett märkwärdigt exempel på en sådan bön, som blef skrifwen af en Brahmin och trycktes, utdelades och på deras fått afsjöngs, är följande: rig alstrar oändligt ondt. Utom werdsalltets Herre är ingen fom gör fred. Låter trumman förkunna Honom, såsom den sanne Frälsaren! Ja den skalle för dig, de dinas store beskyddare! Dig tillkom mer namnet: Alltets beskyddare. J wår nöd fan ingen hjelpa utan du. Otaliga krigare falla i striden. Deras hustrur upphäfwa en stor klagan: deras arma barn lida nöd. Den lärde Hinduen iill och med kan icke beskrifwa deras elände. Förstarne äro wända till krig, allmän förstörelse sker öfwer allt. Denna förftö relse skadar din ära. All handel lider af: bräck; man fruktar sig att skicka egodelar till främmande länder. Förädare hafwa uppstått och förbundit fig till rof. Derföre lider man oändlig förlust. På detta sätt är kriget wälståndets förstörare och folket upphäfwer en högljudd klagan; der före o Herre! rädda du från detta haf af olyckor. War du för alla ledaren på en god wäg! — På denna bön följde en annan till Wischnu af temmeligen lika