politikern! — så utropade alla gästerna på fällaren och sprungo emot wär gamle bekante, just då han satte foten vå trör skeln till nobis. Fipps förtrogne, skomakaren Sulgren, tilllännagaf serskildt, med ett wäldigt handslag, sin glädje öfwer Fippsens ankomst, hof upp fin stämma och ytte rade: — Medborgare! grannar! wänner! Ala närwarande gäster på nobis finna fig ide litet smickrade af den store voli tikussens närwaro. Genom hans per sonliga bekantskap med betjenten hos en af wära mest wägande bankirer har Fippsen alltid warit i ständ att i första hand meddela oss de politiska nyheterna. J dag har han säkert också något helt utomordentligt att berätta. Således fram dermed, wärdaste broder! — Fippsen teg. — Fipps! Gamle gosse! Oförliknelige politiker! Hur står der till med dig? Du är ju tyst fom stadens wäktare på mor: gonqwisten? — fortfor Sulgren. — Jag bryr mig numera ide om pos litiken, — swarade Fippsen darrande; — jag tar min hand ifrän den; jag