Norrländska Korrespondenten – 18 augusti 1855, sida 3

frägar f—n efter Canrobert, Dundass, Menschenkoppy och Musseltopp, och må hin ta alla talträngda betjenter, fom betjenat mig med lektriska telegraf depässjer. — — Det stär bestämdt inte rätt till med Fmwpsen! — ropade Sulgren, under det han tog fig en halfwa. — Det har håändt något, — tillade han och swäljde tilltugget. — Ja, wisst har det händt något, — hwiskade Fippsen, — och jag will bes rätta dig det i förtroende. Kom med mig in i rummet näst intill — De båda wännerna slogo fig sedan afsides ned wid hwar sitt stora Bierglas. — Fipps! — begynte Sulgren (som en stund setat oc) noga betraktat honom), — du bär ju wenstra armen i band? — — Det är tydligt! — fmarade ffräddaren; — ty jag kommer direktemang från krigsskädeplatsen. — — Du? — utbrast Sulgren, hwars ansigte säg ut som ett stort frågetecken. — Jo, få år det; jag skall berätta det för dig. Föreställ dig, min kära bror, politiken hade så när gjort mig galen.